Vi hade, som vanligt, planerat både ett och annat i resväg till det här året, men icke sa Nicke och spred ut ett virus över hela världen. I mars var covid-19 ett faktum också i Finland och vi ansåg att det var bäst att flytta fram vår planerade resa på två till Amsterdam. I det skedet var vi ännu optimistiska på att det säkert går att göra en resa i juli istället, men snopna fick vi flytta fram det också!
Sen så hade vi planerat till sommaren att köra med vår Passat med hela familjen genom flera länder i Europa, men det fick vi också snällt glömma och acceptera att det är det egna hemlandet som gäller detta år. Som tur var det sommar, en varm och bra sommar i Finland, så alla våra resor blev riktigt lyckade hur som haver.
Under midsommarveckan packade vi vår Passat och tog sikte på Nådendal och Muminvärlden! Frans hade redan en längre tid tjatat om att han vill se Muminvärlden och hälsa på Mumin. Eftersom ingen av oss hade varit där tidigare så tyckte vi att det passade bra.
På grund av restriktionerna var man tvungen att köpa biljetter på förhand eftersom Muminvärlden bara tog in ett visst antal besökare per dag. Vi konstaterade att det var bra! Det var ingen trängsel, vi fick gå i lugn och ro överallt och se igenom hela området på en kort stund. Vi var verkligen nöjda med besöket eftersom vi inte behövde stå i kö eller trängas någonstans! Området var fint och det mest roliga var ju förstås att få gå in i det blåa muminhuset!
Om jag kommer ihåg rätt så var vi inne på området 3-3,5 timmar och då hann vi också äta lunch där. Flickorna, som i år är 10 och 13 år gamla, var inte så värst ivriga. De tyckte mest att hela världen var barnslig och det stämmer säkert för allt som fanns där var inriktat på småbarn. Jag skulle säga att Muminvärlden passar bäst åt barn under skolåldern. Frans, som är 6 år, tyckte att den var bra.
Efter besöket i Muminvärlden så gick vi en rundtur i vackra Nådendal, åt glass och simmade. Det var en varm och fin sommardag.
Då
vi var klara med Nådendal tog vi sikte på Manso camping! Där
övernattade vi en natt och körde sen till Kronoby för att fira
midsommarhelgen vid vårt fritidshus.
Den andra resan, som vi gjorde i sommar har sina rötter i året 2013! Om ni söker bakåt i resebloggen så hittar ni en cykelresa som vi planerade redan då, men som av en eller annan orsak bara har lämnat... men nu, var det äntligen dags! Att jag skall cykla hela vägen från Smedsby till Helsingfors har funnits i mina tankar länge, men i år var det verkligen läge för det! Vad är inte bättre än att få njuta av vackra sommar-Finland ensam på en cykelsadel i flera timmar fem dagar i sträck?
År 2013 var vi fyra i familjen och då planerade vi att övernatta i olika stugor längs med rutten. Men då vi nu satte igång med planerandet igen så konstaterade vi att det kommer att bli dyrare att bo i stugor, eftersom vi är fem. Vi funderade från och till på olika alternativ tills Daniel kom på att vi kan ju hyra en husbil! Vi hade aldrig husbilat förr så det var något nytt och spännande! Vi hittade en passlig bil i Vikby, Korsholm och bokade den för en vecka.
Vi packade och förberedde allt i bilen, Daniel servade mina två cyklar och så en onsdag mitt i juli, mitt på dan satte jag mig på min landsvägscykel och startade färden! De övriga startade färden med husbilen några timmar senare.
Den onsdagen cyklade jag cirka 98,5 km på 4,5 timmar, från Smedsby till Kauhajoki. Det var uppehållsväder för det mesta, men en regnskur fick jag på mig under cirka 20 km. Vi övernattade vid någon liten träsk nära Kauhajoki, ingen annan människa syntes till.
Den följande dagen blev en blöt dag! Det regnade så mycket så jag var tvungen att dela sträckan i två, eftersom mina tår var så genomfrusna så jag inte kände dem efter 40 km! Då var det otroligt praktiskt med en husbil! Jag meddelade familjen att nu tar jag lunchpaus och värmer mig en stund, väntar på att det värsta regnområdet är över och sen fortsätter jag. Daniel fixade maten, hade värme i bilen och vi åt, spelade sällskapsspel, tittade på telefon och slappade. Jag pausade kanske cirka tre timmar och fortsatte sen färden. Cyklade 45 km till, först i regn men sedan klarnade det upp mot slutet. Den här dagen blev det ungefär 20 km i solsken och sträckan blev från Kauhajoki till en liten bit förbi Kankaanpää. Vi övernattade vid Vihteljärvi simstrand, torkade de våta cykelkläderna i solen, barnen simmade, vi åt, tog det lugnt och såg lite på film.
Den följande dagen cyklade jag rekordmycket, totalt 133 km! Det här på grund av att vädret var soligt och fint. Jag ville komma framåt så mycket som möjligt i vackert väder. Sträckan blev uppdelad i två eftersom jag märkte att ett stort regnområde var på väg efter att jag redan pausat för dagen efter 100 km. I slutet av sträckan hade jag sällskap av stora, tunga åskmoln och var nog lite rädd för att blixten skulle slå till. Så jag kom överens med familjen i bilen att de skulle köra bara nån kilometer framåt i taget för då har jag möjlighet att fort hoppa in i bilen ifall åskan kommer på ordentligt! Men jag klarade mig undan åskan, som tur. Första sträckan cyklade jag ända till en liten bit förbi Punkalaidun och vi skulle stanna och övernatta vid Vehkajärvi. Vi hade redan börjat ta det lugnt, simmade och åt, när jag kom fram till att nej, det blir nog nödvändigt att fortsätta färden. Igen en gång var det praktiskt med husbil! Vi sökte efter ett nytt övernattningsställe och kom fram till att jag får lov att orka cykla 33 km till...
Kvällssolen
sken vackert över de fina finska vyerna, med skön musik i mina öron,
radio Vegas sommarpratare ibland, vägen var lugn och jag trampade vidare
och bara njöt. Så skönt, så vackert, så lugnt.
Vi övernattade vid Rehtijärvi och vi var nästan framme i Jokioinen.
Igen en regnig dag! Jag hade planerat att starta cykelfärden senare den här dagen pga regnet så vi hade hela förmiddagen tid på att hitta på något tillsammans. Eftersom barnen tycker om att simma tog vi sikte på simhallen i Forssa. Vi spenderade där några timmar, åt och tog det lugnt och sen var det dags att cykla igen. Lite segt var det nog att starta den här dagen då man kände sig passligt fräsch efter simningen och bastubadet. Men efter några kilometer på cykelsadeln hade man glömt bort det! 61 km från Rehtijärvi till Pusulanjärvi blev det den här dagen och vi var framme i Nyland!
Sista dagen var framför och i mina tankar var jag redan framme på järnvägstorget i Helsingfors! Dagen var solig och fin och njutningen total. Den sista sträckan före Helsingfors var nog vacker, backig och krokig. Det mest roliga var nog när en hare hoppade fram från diket och sprang framför mig i en uppförsbacke i 100 meter! Då jag anlände tätorten blev det krångligt att cykla, farten hamnade jag att sakta in, stanna i korsningar hela tiden och ta fram min telefon för att se på kartan för att hitta fram. Det tog sin tid men i mål rullade jag och det kändes bra!
Det blev totalt 455,5 km och 21 timmar och 17 minuter på min cykel från Smedsby till Helsingfors! En helt otroligt rolig resa för mig och vad jag har förstått så tyckte de andra också att det var roligt att få fungera som serviceteam åt mig.
Hemresan
gick då betydligt snabbare! Vi körde via Lojo för att umgås med våra
vänner. De bjöd oss på mat och jag fick duscha mig ordentligt, vilket
var helt underbart. Tack ännu för det, M och T! Husbilens dusch var inte
så lyxig.
I början av augusti var det dags för sommarens tredje resa söderut. Daniel hade ett jobbuppdrag i Åbo, Kalevan Kisat och vi andra tänkte att det är roligt att få följa med på en stadssemester. Medan Daniel jobbade i dagarna tre turistade barnen och jag i Åbo. En dag följde vi också med de finska mästerskapen i friidrott. Men annars så hann vi med bland annat två simturer till två olika stränder, ett besök till Åbo domkyrka och promenad på stan. Den här helgen bjöd på sommarens sista högsommarvärme runt 30 grader och det njöt vi av för fullt!
Efter tre resor till södra Finland var det nu dags att ta sikte på
norra Finland! Det här hände i oktober under höstlovsveckan. Barnen hade
skoldag ännu på tisdag och då skoldagen var slut packade vi oss i
Passaten och började köra. I planerna var att vi skulle köra ända till
Saariselkä men under färden började jag tänka att det blir nog för tufft
för oss alla. Så vi tänkte om. Jag hade redan bokat tre nätter
övernattning i Saariselkä, men eftersom planen ändrade så skippade vi
den första natten där. Det fick bli en natt i Rovaniemi istället! Dit
var det betydligt kortare att köra.
Daniel hittade ett egnahemshus som ett hotell hyrde ut till ett förmånligt pris och där sov vi natten i Rovaniemi. Egnahemshuset var passligt och bra för oss alla fem. Jag hade blivit förkyld några dagar innan resan, testat mig covid-19 negativ, men fått en besvärlig hosta. Så under natten vaknade jag och kämpade med hostan och låg vaken en stund och under de vakna timmarna kom jag fram till att vi nog inte kan gå till hotellets frukostbord på morgonen ifall jag börjar sitta där och hosta bland folk. Inte så trevligt i dessa pandemitider. Så då morgonen kom föreslog jag om Daniel kan gå och fråga till receptionen ifall det är möjligt att bära ut frukosten till vårt hus. Och det var möjligt! Vi hade ju ett kök i huset, med köksbord och hela alltihopa så det blev riktigt bra att äta hotellfrukost helt privat. Dessutom råkade den här dagen vara min 40-årsdag, så det blev en riktigt bra början på dagen då jag fick äta en stadig hotellfrukost tillsammans med min familj helt för oss själva.
Vi
packade ihop våra saker, checkade ut och satte oss i Passaten. Idag
hade vi många kilometrar framför oss eftersom vi tog sikte på
Kilpisjärvi! Ingen av oss hade tidigare varit uppe i Finlands arm så det
såg vi fram emot. Inte hade vi heller varit såhär långt uppe i norra
Finland heller. Så vi körde, och körde, och körde.... ända tills vi var
framme i Kilpisjärvi. Barnen tittade på sina telefoner, vi hade
frågesport, tittade på de lappländska vyerna, beundrade renarna och
stannade vid nån ABC för att tanka och handla mat att äta i bilen.
I Kilpisjärvi hade vi tänkt spendera 1-2 timmar innan mörkret och sen köra till Saariselkä. Vi hade tagit sikte på Treriksröset, det vill säga punkten där våra tre nordiska länder, Finland, Sverige och Norge, möts. Men vilken besvikelse det blev när vi kom fram till parkeringen i Kilpisjärvi och skulle börja gå! Vid parkeringen såg vi en skylt där det stod att det är 12 km att gå längs en vandringsled till Treriksröset! Det var vi inte alls förberedda på! Vi hade bara sett på nån karta och levde i tron att det bara är några hundra meter dit från parkeringen. Besvikna fick vi konstatera att det inte är möjligt, barnen orkar inte gå dit tur-retur, inte heller jag med den hostan och förkylningen som jag hade då och dessutom skulle mörkret hinna komma. Ganska snopet och surt att köra 1000 km från Smedsby till Kilpisjärvi och inse att målet 12 km borta får vänta till en annan gång! Nåja, fint var det i Kilpisjärvi i alla fall! Och i Finlands arm också. Ruskan var förbi, men vyerna var annorlunda än vad man är van vid. Nästa gång vill jag se ruskan i armen, för det är säkert helt underbart vackert!
Vi spenderade 1,5 timmar i Kilpisjärvi, gick omkring och tittade. Daniel hade dessutom planerat en överrasknings födelsedagstårta åt mig och den fixade han där och då, med tända ljus och allt. Det var lyckat!
Sen var det dags att ta sikte på Saariselkä. Nu fick Daniel sätta sig bakom ratten då jag hittills kört en hel del. Som tur var det han som satt bakom ratten då vi helt plötsligt hade två (eller var det tre?) renar mitt framför oss! De kom springande i väldig fart upp för en backe, mitt på vägen och mötte oss helt plötsligt. Renarna hade säkert blivit rädda för en långtradare för den körde precis bredvid dem då de alla, renarna och långtradaren kom emot oss. Usch vad obehagligt det var! Det bara vände sig i magen. Daniel reagerade snabbt, bromsade och körde mot dikeskanten och renarna klarade sig med livet i behåll. Vi också! Vill inte ens tänka hur det skulle ha gått ifall det skulle ha varit jag som satt bakom ratten.
På
vägen mot Saariselkä körde vi via Levi och Kittilä. Det var redan mörkt
då vi kom till Levitunturi och det lyste så fint vid slalombacken så
barnen ville stanna och se sig omkring där. Det var lugnt vid fjället,
men några slalomåkare syntes nog till.
Sen äntligen kom vi fram till Saariselkä och fick söka våra sängar! Efter 11 timmar och 45 minuters roadtrip i Lappland kändes det skönt att veta att vi inte skulle köra en enda kilometer nästa dag. Det var en fin 40-årsdag!
Den
följande dagen utforskade vi Saariselkä. Det var verkligen lugnt och
lite folk på skidorten. Vi fick höra av någon turist från Helsingfors,
som besökt Saariselkä flera gånger under höstlovstider, att det var 70%
mindre folk än normalt. Verkligen synd med vad allt viruset ställer till
med!
Vi
gick en tur upp till Kaunispää. Där var det kallt, men vackert. Vi frös
och var glada över att ha knäppt på bastun innan vi gick ut. Så efter
tre timmars utevistelse satt det bra med hamburgarlunch och bastubad.
Resten av dagen tog vi det nog mest bara lugnt.
Sen var det dags för hemfärd. Höstlovet var ännu på gång så vi tog sikte på vårt fritidshus i Kronoby. Det blev en lång dag i bilen igen, men med underhållningen från telefonerna, frågesporten och med maten i bilen gick det bra. I Rovaniemi tog vi en halvtimmes paus för att Frans skulle få hälsa på julgubben. Flickorna, Daniel och jag har hälsat på honom en gång tidigare, i december 2010, så nu var det Frans tur! Besökarna skulle ha munskydd på sig och julgubben satt bakom ett plexiglas format som en pepparkaka, så det var lite annorlunda den här gången än för tio år sedan. Frans hade planerat några saker som han skulle säga åt julgubben, men det blev så spännande så han fick inte riktigt sagt något. Julgubben meddelade att det var 69 dagar till julafton och med den informationen satte vi oss i bilen och körde vidare.
Nu har vi resfeber, så som många andra, och drömmer om att snart få göra en resa utomlands, men vi får nog snällt bara lov att vänta på att pandemin i världen har lugnat ner sig... Hoppas att det händer snart! Helst år 2021. För då skulle vi gärna utmana vår Passat, med sina 552 000 km på mätaren, och göra en roadtrip genom flera länder i Europa! Vi får bara vänta och se...
Ha en god adventstid, önskar
