Espargos och Pedra do Lume

Den här dagen besökte vi först Sals administrativa centrum, Espargos, som har både stadshus och sjukhus. Här bor den största delen av öns 18 000 invånare.

Vi gick in till Santa Maria för att hoppa på en aluguer, som är en minibuss. Aluguern fungerar på det sättet att man hoppar på och väntar tills den är fylld med passagerare och sen kör den iväg. Här gäller No Stress! När aluguern som vi skulle åka med blev fullsatt med 16 personer så körde vi iväg. Martta konstaterade i farten "mytzi gubba, mamma, pappa å Mela". Vi hade bara hunnit en liten bit när den plötsligt stannade och en kvinnlig passagerare hoppade av, hon sprang in i ett hus, vi övriga 15 satt snällt och väntade så länge. Även här gäller No Stress! Sedan hoppade hon på igen och vi fortsatte den guppiga färden till Espargos utan att stanna.

I Espargos gick vi omkring och tittade gata upp och gata ner. Man kan enkelt beskriva staden som en betongdjungel i olika färger. I stadens utkanter växer ingenting, men på huvudgatorna ser man lite palmträd, kaktusar och blommor. Man får en känsla av "man tager vad man haver" då staden blivit byggt, eftersom man på vissa ställen ser trottoarer som blivit byggda av olika, söndriga kakelplattor. Annars är det bara sand, grus, sten och betong som man ser överallt.

När vi kom in på en huvudgata möttes vi av en butik som säljer målfärger. Målfärgsburkarna fyller alla butikens hyllor och hyllrader. Jag konstaterade att det behövs säkert mycket målfärg när de gråa betonghusen skall piggas upp och målas i alla olika färger.

Efter stadspromenaden hoppade vi på i en taxi och for iväg till Pedra do Lume, som är en vulkankrater där man kan flyta omkring i en saltbassäng med 26 procents salthalt. Sal betyder salt på portugisiska och just salt är Kap Verdes enda exportvara. Salt var länge Sals huvudprodukt och fortfarande utvinns salt ur havsvatten.

När vi kom fram till vulkankratern åt vi lite frukt och kex, som vi hade med. Sen bytte vi om till simdräkt och gick ner i saltbassängen. Det var en märklig känsla när man bara kunde slappna av och flyta omkring i vattnet. Vinden blåste hårt och det gjorde att jag fick lite av vattnets vågor i munnen. Och ja, vattnet smakade faktiskt salt! När vi steg upp hade vi små vita gryn över alla kroppar. Som tur fick vi skölja bort saltet under en dusch, för annars hade vi nog sett ut som saltgubbar!