Tennbröllop i London

Det har varit en liten paus med resebloggandet, eftersom vi fick tillökning i familjen i början av året. Nu är också Frans med i resebloggen, men den här gången fick han inte ännu följa med då vi reste till London på två för att fira våra 10 år som gifta.

I det här inlägget är det varning för en massa selfies! Så ifall ni inte är intresserade av att se våra glada ansikten i var och varannan bild så kan ni sluta läsa här. Men ifall vår resa intresserar er så var så goda, här kommer vår tennbröllopsresa i text och bild!


Vi anlände till London på fredagkväll och tog oss från Heathrow-flygfält med the Tube till South Kensington, där vi skulle bo. Vi bodde på Princes Gardens, som är beläget i ett universitetsområde. Efter att vi sent checkat in på sommarhotellet var vi hungriga. Vi begav oss ut i Londonnatten på jakt efter mat! Vi behövde förstås inte gå långt då vi såg ett trevligt kvarter med många mysiga matställen. Billy's baked potato lät bra och vi kikade in. Stället var mysigt, hemtrevligt och nästan fullsatt när vi kom in. Men det fanns plats för två. Vi beställde varsitt vinglas och så Fish and Chips, förstås! Maten var god och vi gick trötta, mätta och belåtna tillbaka till hotellet.

Lördagen inledde vi med en morgonlänk i Hyde Park. Jag hade hunnit med sex morgonlänkar hemma i Smedsby innan morgonlänken i Hyde Park. Tänkte att det är bäst att få lite morgonlöpkänsla så det känns trevligt och lätt att springa i London sen. Och löpningen kändes helt bra! Sämre och tyngre gick det för Daniel som inte sprungit på vem-vet-när... Hyde Park såg ganska stor ut på kartan, men då vi sprang runtomkring så kändes den ändå ganska liten. Det blev en ungefär 45 minuters länk runtomkring i parken, på båda sidorna om sjön the Serpentine.

Efter en dusch och ett stadigt engelskt morgonmål var vi klara för en stadsrundtur med olika sevärdheter. På väg till vår lokala tunnelbanestation såg vi en mycket lång kö med folk som väntade på att få komma in till National History Museum. Eftersom kön var så lång så tänkte vi att det säkert är värt att ta en titt i museét. Så det gjorde vi! Museét var jättestort och fint. Och säkert också intressant om vi skulle ha haft mera tid och ro att kolla olika saker, men vi ville inte slösa för mycket tid vid museet så vi drog vidare. Vi tog sikte på Londons sevärdheter; Tower of London, Tower Bridge, Big Ben, London Eye, Buckingham Palace.

Sen var det dags för Picadilly circus! Vi gick omkring och tittade till både höger och vänster och så småningom började hungern och törsten smyga sig på. Så vi tänkte prova på första bästa pub. Vi såg the Glassblower och gick in. Daniel beställde mörkt öl och jag tog en Pimm's, som är en likör och en omtyckt sommardrink. Den var riktigt somrig, god och fräsch. Vi beställde också en engelsk paj, som är typisk pubmat i England.

Igen mätta och belåtna tog vi sikte på Oxford street, som är Londons mest kända shoppinggata. Och jag har då aldrig i mitt liv sett så mycket folk samtidigt gå på en och samma gata! Shoppingfarten var långsam, det vill säga det kändes som om människorna som gick framför på gatan gick i snigelfart. Eftersom vi inte var ute för att slöshoppa utan hade på förhand läst om lite billigare ställen längs med gatan så hade vi ju siktet in på dessa ställen. Vi ville köpa något åt barnen där hemma och så förstås fammo och mommo, som tog så bra hand om barnen under vår resa.

Det var på Oxford street som Daniel nästan tänkte se sitt livs sista dag. Vi gick på trottoaren när han plötsligt såg en fin bild, som han ville fota, och såg framåt att bilvägen var tom. I samma ögonblick som han steg ut på vägen susade en röd dubbeldäckare alldeles bredvid honom! Bussen var ungefär 10 cm från hans armbåge! Han hade ju förstås inte tänkt på att trafiken i England är tvärtemot än vad vi är vana vid i Finland. Britten, som gick bakom oss, såg hela situationen och var lätt uppskärrad. Jag såg bara allt i ögonvrån. Vi kan säga att det var nära ögat!

Från Oxford street vek vi av till Regent street, som också är en stor shoppinggata. På Regent street hittade vi Hamley's, som är den äldsta leksaksbutiken i världen, grundad 1760. Butiken har 7 våningar och mer än 50 000 leksaker! Och jag har då aldrig i mitt liv sett så mycket fart, ljud, liv och människor i en leksaksaffär förr. Det var clowner som underhöll, gubbar som högljutt visade små leksaksflygplan som flög runtomkring i affären, utklädda människor som blåste såpbubblor med mera! I den här affären tänkte jag att här hittar jag nog säkert något åt barnen, men priserna på leksakerna var alltför dyra så vi gick vidare. Ut tillbaka på den "lugna" gatan.

Vid det här skedet var vi båda rejält trötta i både hjärnan och benen så vi tänkte att en powernap skulle sitta fint innan kvällsprogrammet. Så vi tog en paus vid vårt hotell. Efter powernappen, duschen och nya, rena kläder var det igen dags för något att äta. Daniel hade läst om en mexikansk restaurang, Wahaca, som han gärna ville testa och jag hade ingen skillnad, så vi for dit. Stället var fullsatt, musiken "i bakgrunden" vrålade för fullt och människorna talade högljutt så vi satt mest bara tysta och åt. Maten var stark och god.

Sen tog vi sikte på kvällens höjdpunkt, Ministry of Sound! Ministry of Sound är ett brittiskt företag som driver flera nattklubbar runt om i världen och ger ut musik på sitt eget skivbolag, mestadels med dance, house och trance. Nattklubben var mycket stort med fyra olika rum, där det fanns både bardisk och dansgolv i alla rum. Musiken var också i vår smak från rum till rum! Daniel konstaterade att det är som att vara hemma då man lyssnar på musik vid datorn och byter till nästa låt som man tycker om. I den här nattklubben gick man bara ut från ett rum till ett annat för att höra på nästa bra låt. Det som jag mest såg framemot var att få se och höra Nervo live! Och det fick jag också, men det blev en sen kväll då Nervo lade igång först klockan 2.30!

Klockan 3.30 var vi rätt så möra och började söka oss mot South Kensington. Eftersom tunnelbanan har paus på natten mellan 00-07 var vi tvungna att ta oss till hotellet med buss. Två röda dubbeldäckare tog oss till hotellet på morgonnatten och resan till hotellet räckte 50 minuter. Vi ville förstås sitta på andra våningen, längst framme!

Söndagen började vi med att packa våra saker, äta en stadig English breakfast och checka ut. Sen hade vi planerat att besöka Notting Hill där det ordnades karneval den här dagen. Det var fullt med människor och karnevalstämning när vi kom upp från tunnelbanestationen Notting Hill Gate. Stora flockar med poliser gick omkring överallt och kollade läget. Notting Hill är känd för filmen med samma namn och karnevalen, som äger rum varje år i augusti. Karnevalen har karibiskt tema och har ordnats sedan 1960-talet. I Notting Hill ligger Portobello Road, en gata som är känd för sina många affärer och sin dagliga marknad. Den ville vi ju förstås också gå längs med. På Portobello road såg vi Hummingbird bakery och tänkte att det är dags för en liten paus. Vi köpte några goda, kraftiga bakelser och satte oss på en trappa vid en husvägg och njöt av bakelserna och stämningen en liten stund.

Men tiden går alldeles för fort när man har roligt och det blev dags att söka sig tillbaka till Heathrow.

Vi hade en alldeles fantastisk tennbröllopsresa i London! Och rekommenderar varmt storstaden till alla ressugna. Eftersom London är en miljonstad så finns det ju så mycket att se och uppleva, men vi tyckte att vi hann med en hel del i alla fall under vår korta vistelse. Det enda som vi inte riktigt hann med var att sova. Innan resan hade jag tänkt att det skulle bli skönt att sova på hotell två nätter alldeles ifred, då vår lilla Frans krånglat med nattsömnen en del innan, men icke sa nicke. Vi hade en småbarnsfamilj som vår hotellgranne och väggarna var tydligen alldeles för tunna så barnet i rummet intill väckte upp mig 2-3 gånger med sitt gråtande de båda korta hotellnätterna. Men hur som haver så återvände vi till Smedsby trötta, tacksamma och lyckliga!

Snipp snapp snut, så var denna fina resa slut! I höst har vi planerat att göra en kort inrikesresa med hela familjen. Få se om det lyckas.

Skön höst! Önskar Anette & Daniel