Jul i Tallinn

I början av december gjorde hela familjen en minisemesterresa till Estland. Vi tog Eckeröline över från Helsingfors till Tallinn och övernattade två nätter i Tallinns mysiga gamla stan. 

Vi rekommenderar verkligen varmt ett besök till den stämningsfulla julmarknaden som ordnas i gamla stan varje år i juletider. Det stället höjer verkligen på julstämningen!

 

 

Lite shopping, glögg på julmarknaden, restaurangmat och simning, bad och plask på Kalev Spa var ingredienserna till en lyckad minisemester i väntan på jullovet!

 

God jul och gott nytt år!

Önskar Anette, Daniel, Mariela, Martta & Frans

NYC bonusbilder

Som bonus kommer här ännu ett inlägg med diverse foton.

De tre första fotona är vyer från Brooklyn, tagna från subway-resan till Coney Island. Här ser det urbana landskapet helt annorlunda ut än Manhattan som vi blivit "vana" med.

En liten "mysig" amerikansk brandstation.

Ett Brooklyn kvarter med de typiska "trappuppgångarna" till ytterdörren.

För oss ovanliga personer, den virkande rastamannen och den lekande barbiemannen :)

Dansande gubben med stereoanläggning på cykeln.

Strandlejonet med häng.

Metallkonst i East Village.

Maffiga brandbilar.

Och andra maffiga bilar.

En av få ens i närheten av "riktiga" amerikanska taxibilar i NYC. 99% av taxibilarna tycks vara av den tråkiga asiatiska varianten.

Polisen hälsar åt massorna på Brighton beach.

Delivery truck.

Subway bandet.

Columbus Circle vyn när man kommer upp ur undergrounden.

Ljusälvan vid Columbus Circle :)

...och med dessa foton avslutar vi vår resa i NYC för denna gång.

Anette & Daniel

NYC del 5

Sista dagen, iiik! Nu var det bråttom. Vi hade ännu några saker som vi ville se och uppleva innan den långa hemresan började. Vi ville göra en tur till Roosevelt Island, för att se hur det ser ut på den ön. Och dit fick man åka med samma biljett som vi hade till Subwayn. Men det var ingen Subway som tog oss till Roosevelt Island utan en gondola! Det gick i ett huj, och så var vi framme. Tidigare hade vi köpt lite frukost med oss, så när vi kom fram till Roosevelt Island så satte vi oss ner på en bänk och åt vår frukost i värmen och solskenet.

Från Roosevelt Island for vi vidare till Queens för att se och fota Queensboro Bridge Plaza Station. Och sedan var det dags för Grand Central Terminal (GCT). GCT är en terminalstation som finns i Midtown på Manhattan. Den har 44 plattform och 67 spår och allt befinner sig på två våningar under markytan. Olika lokaltåg och metron trafikerar där. Vi köpte lite take away bagels från terminalen och sen var det dags för utcheckning från hotellet.

Hemresan startade klockan 13.40 (lokal tid) från hotellet på Manhattan och hemma i Smedsby var vi den följande dagen klockan 19.30! Då hade vi också hämtat hem barnen från Kokkola. Man kan lugnt säga att hemresan var LÅNG och TUNG. Vi fick som tur sova lite från och till både under flyg- och tågresan, men nog var vi trötta för det! För första gången i mitt liv fick jag känna av en ordentlig jetlag och med den i kroppen var det bara att återgå till jobbet följande dag för nu var sommarsemestern slut.

Och som avslutning vill vi säga att New York är fantastisk, mäktig och verkligen något att uppleva! Vi skulle närsomhelst göra resan på nytt! We <3 NYC!

-Anette & Daniel-

NYC del 4

Den här morgonen orkade vi inte ut och springa. Gårdagens tuffa program med allt gående överallt kändes fortfarande i benen och vi kände att vi ville ta en ny dag vid Brighton Beach. Det var ju ändå strandväder!

Men innan stranden hade vi ändå några saker som vi ville göra innan vi skulle börja med strandchill. Frukost först! Det vill säga ut på streeten. Daniel hade på förhand läst om ett ställe som heter "Best Bagel and Coffee" så det tog vi sikte på. Stället var litet och intimt, där vi fick stå framför disken och se på då kockarna fixade vår stora laxsmörgås. Vid det här laget hade vi redan lärt oss att det inte lönar sig att beställa en på var av något, utan vi beställde bara en, i det här fallet en bagel, som vi delade på. Maten/portionerna, ja, allt som vi skulle äta var enormt stora så det räckte gott och väl att dela på allt.

Vi nappade med oss den stora, tjocka laxsmörgåsen och tog sikte på High Line. När vi kom fram satte vi ner oss på en bänk och picknickade. Bageln var alldeles underbart god, vilket så gott som all mat som vi åt under resan var! Amerikanerna kan det här med mat. Sen var det dags att promenera längs med High Line, som idag är en övergiven upphöjd järnväg på Manhattans västsida. Den var i bruk från 1934 till 1980. Sedan 2009 är större delen av järnvägen ombyggd till en lång och smal allmän park, som är 2,4 km lång.

Vi gick inte hela High Line, utan kanske bara hälften för sen var det läge för lite shopping. Jag hade fått en beställning på en rosa peruk och en lila peruk åt flickorna och det hade jag lovat att se om jag råkar hitta i New York, där man kan tänka sig att allt finns! Men inga peruker hittades i de affärer som vi råkade gå in i. Men nog både en rosa skärmmössa och en lila skärmmössa, som det stod New York på. Det blev lite smått och gott åt både barnen och barnskötarna, åt mig själv köpte jag en Levi´s t-shirt.
 

Men nu äntligen, tillbaka till Coney Island och Brighton Beach! Vi tog Subwayn dit, köpte lite småplock att äta från snabbmatskedjan White Castle, gick igenom Luna Park och ner mot stranden. Men innan vi kom ner till stranden möttes vi av en enorm folkmängd! Och helt plötsligt blev vi också våta för nu var det vattenkrig! Barn som vuxna stod och sprutade vatten på varandra med vattenpistoler, ropade, skrattade, tjoade och sprang undan. Vilket liv! Den här dagen var det massor med människor vid Brighton Beach, men nu var det ju också en ledig dag, lördag.
 

Nere på stranden var det sannerligen PROPPFULLT. Vi hade aldrig sett något liknande! Parasoller i alla regnbågens färger var nerpickade i sanden, folk lyssnade på musik, satt och pratade, åt, chillade, spelade spel, läste, ja vad annat kan man göra på en strand? Daniel och jag hade ju förstås inte haft en tanke på att transportera vår egen parasoll från Smedsby till Brighton Beach, så där stod vi då och tittade runtomkring oss under den gassande och heta solen. Ända tills vi hittade en mamma, med 3-4 barn, som hade tre parasoller som bredde ut sin skugga som vi också kunde låna lite i smyg, hehe. Så vi satte oss på skuggfläcken och bara betraktade allt som fanns runtomkring oss. Ända tills den ena ville ner i vattnet, för den andra hamnade ju som vanligt att sitta och vakta sakerna.
 

Nåja, vattnet då. Ja, usch, det var nog det mest äckliga och smutsiga vatten som jag har simmat i. Det flöt skräp överallt i vattnet; godispapper, plastlock, sugrör, take away kaffekoppar och allt möjligt annat skräp som flyter. Verkligen ofräscht! Så där simmade man då med lite sjögräs på benet och lite godispapper på armen och i något skede började jag ännu tänka på filmen "Jaws". Ja, det var nog droppen. Snabbt som blixten upp på stranden tillbaka. Daniel är ju förstås inte lika känslig som mig så han simmade flera gånger och tyckte dessutom att det var uppfriskande och allt skräp som flöt omkring var inte så farligt.



Som jag redan tidigare berättat så verkade det som det inte finns några andra stränder i New York så alla som vill simma söker sig till Coney Island. Den här dagen blåste det ganska ordentligt så vinden gjorde stora vågor vattnet och jag vet inte om det här var orsaken till att vattnet var mer smutsigt än den tidigare gången då vi besökte stranden. Plus att folkmängden var många gånger större än den tidigare gången. Sen så var det många människor som inte ens bytte om till simdräkt innan simturen, utan där stod de bara och svalkade av sig med kläderna på. Märkligt.    

I något skede kom Daniel på att en öl eller cider skulle smaka bra, så han traskade iväg till en butik i närheten. I USA är det inte tillåtet att dricka alkohol på allmänna platser, men konstigt nog är det tillåtet att dricka det på allmänna platser om man dricker det i smyg, eller det verkade vara så i det här fallet. (Nu är jag ju inte helt påläst på alla USA:s lagar och paragrafer så det kan hända att jag "ljuger" lite.) Så när han köpte cider fick han bruna papperspåsar och sugrör med. Papperspåsarna var till för att gömma ciderburken i den. Så, där satt vi då på stranden och njöt av varsin cider i en papperspåse. Vi var länge på stranden den här dagen, ända tills solen började gå ner och då var det dags att söka sig till Subwayn och tillbaka till hotellet på Manhattan.

NYC del 3

Ny dag och nya möjligheter! Den här dagen skulle innehålla en hel del, så mycket så det var tur att vi inte visste på förhand hur trötta i benen som vi skulle bli innan dagen var till ända. Vi påbörjade dagen med en morgonlänk i Central Park. Daniel beställde på förhand en lite kortare rutt än dagen innan. Och så blev det take away frukost på hemvägen från Central Park. Frukosten åt vi på hotell loungen samtidigt som vi läste dagens VBL digitalt, instagrammade, wattsuppade med moffa och Mariela där hemma och satt med New York-kartan framför näsan och planerade dagens program. Underbart med nutidens teknik!

Nåja. Planen var klar och vi började med att ta oss till Friends Apartment Building, som ligger på 90 Bedford Street. Där stod vi då en stund, med två andra unga kvinnor som också var ute på samma ärende, och fotade och tänkte på tv-serien Friends.
 

Från Friends Apartment tog vi oss med Subway till Battery Park, som är en 10 hektar stor, allmän park i Manhattans sydspets. Härifrån tänkte vi att det är bra att på riktigt börja upptäcktsfärden, för då ser vi många sevärdheter som finns på gångavstånd. Vid Battery Park såg vi också Frihetsgudinnan på ett ganska nära avstånd. När Frihetsgudinnan var fotad tog vi sikte på Charging Bull.

Charging Bull kallas även för Wall Street Bull, kanske för att den är placerad i Financial District. Själv förstod jag inte juttun med oxen. En massa människor, mest turister förstås, hade samlats som en hop runtomkring oxen och tog bilder och kände på oxen. Själv tyckte jag att det hela bara var fjanttigt så vi drog vidare.

När vi ändå var på Financial District så skulle vi ju förstås gå på Wall Street. Och på det området vara skyskraporna verkligen HÖGA. I något skede tog Daniel en paus mitt på gatan och började söka efter något på kartan, jag stannade bredvid honom och fick för mig att räkna hur många våningar en random skyskrapa hade. Det gick bra ända till 35, men sen så fick jag luta huvudet så långt bakåt så jag fick ta tag i Daniels arm för att inte helt ramla omkull då jag tittade och räknade uppåt. Den skyskrapan hade 60 våningar, typ. Det kan hända att jag missade någon.
 

Sen var det dags för 9/11 Memorial, det vill säga platserna där World Trade Centers tvillingtorn stod innan terrorattacken den 11 september 2001. Nästan på pricken 15 år senare fick vi uppleva stället, vilket var otroligt konstigt. Jag hade en konstig känsla när jag stod vid minnesmärken, vilka är två stora gropar med vattenfall runtomkring och med alla dödsoffrens namn inskrivna runtomkring minnesgroparna. Vi var där en god stund, betraktade och tänkte, bland hundratals andra turister.
 

Chinatown och Little Italy till näst! Från det ena till det andra. New York bjuder verkligen på ALLT! I Chinatown var vi plötsligt i Kina. Vi gick igenom den Kina-inspirerade omgivningen och förundrades. Plötsligt såg vi kineser överallt, människor som gick förbi oss talade kinesiska, butikernas namn och all text överallt var på kinesiska. Verkligen märkligt! Som sagt, från det ena till det andra.


Och sen kom Little Italy emot och så var det Italien som gällde. I Little Italy hittade Daniel ett ställe som sålde Cannoli, som är en italiensk efterrätt och den ville han smaka på. Den var riktigt krämig och god. I Little Italy hittade jag en julbutik, som heter Christmas in New York. Eftersom den lyste så röd och grann där mittialltihopa kunde jag inte gå förbi utan att titta in. Och wow, butiken hade jul fullt upp! Flera julgranar var klädda, julmusik nästan vrålade ur högtalarna, julkrimskrams såldes till höger och vänster så man blev alldeles yr i huvudet. Stackars människa som måste jobba på det stället, hen måste verkligen älska julen! Ifall det skulle ha varit snö på marken och mera julfiilis på lager i min kropp så skulle jag säkert ha nappat med mig både det ena och det andra. Men i mitten på augusti och med +35 på utsidan var det enkelt att släppa allt som hade med julen att göra då man steg ut från butiken.


Men nu var vi ordentligt hungriga! Och vi tog sikte på Katz´s Delicatessen. Daniel hade följt med mat- och reseprogrammet med Anthony Bourdain och sett att han ätit på det stället så det ville Daniel nu testa på. Katz´s Delicatessen är New Yorks äldsta deli, som grundades år 1888. Katz´s har stått på samma ställe ända sedan den grundades och tiden ser ut att ha stått stilla inomhus. Här filmades också när Harry mötte Sally och om du tittar riktigt noga på bilden nedan så ser du var det hände. Atmosfären inomhus är verkligen något att uppleva, men de stora smörgåsarna som vi åt var nog inget i vårt tycke och smak. Maten på Katz´s Delicatessen var nog den mest tråkiga och smaklösa som vi åt under hela vår resa, tyvärr!

Sen mera film och tv-program. Från Harry met Sally till Coyote Ugly och Obscura Antiques & Oddities. Vi gick bara förbi Coyote Ugly-baren, tog ett foto och gick vidare till butiken Obscura Antiques & Oddities. Det finns ett tv-program, med samma namn som butiken, som är filmat just i den butiken och Daniel har följt med det programmet någon gång. Nu ville han titta in i butiken och han konstaterade att butiken kändes mindre på riktigt än då man ser på den på tv. Kvinnan som satt bakom disken är också med i tv-programmet och nu plötsligt satt hon där på riktigt, lyckat!

Så var det dags för kvällens höjdpunkt! Vi skulle upp till Top of The Rock som finns på Rockefeller Centers 70:e våning! Vi ville ju förstås se på hela Manhattan och New York uppifrån. Men innan vi köpte biljetter till utsiktsplatsen besökte vi en legoaffär, som finns i närheten av Rockefeller Center. Där köpte vi några legoprylar åt barnen och tittade på alla möjliga saker som är byggda av lego.

När biljetterna var köpta ställde vi oss i hisskön upp till Top of the Rock. Hissen tog oss upp till 67:e våningen på 43 sekunder! Och de resterande tre våningarna fick vi gå i trappor. Det var snabba hissar, minsann! Och jag försökte söka efter om hisstillverkaren var KONE, men jag hittade inget KONE-märke. Jag hittade inget märke överhuvudtaget så hissens tillverkare lämnade som ett frågetecken.

De snabba hissarna hissade hundratals människor i rask takt både upp och ner och när man kom upp till utsiktsplatsen fick man vara uppe så länge som man orkade och hade lust. Vi var uppe på toppen i hela 2,5 timmar! Och dessa 2,5 timmar gick nog i ett huj då man hade så mycket att wow:a över då man såg Manhattan och New York i ett helt nytt perspektiv. Dessutom ville vi ha både dags-, skymnings- och nattbilder över New York så vi fick snällt vänta på solens tidtabell.

Det hördes klick-klick-klick hela tiden då hundratals människor tog selfies och foton över New York. Och plötsligt började det hända och klicket blev ännu tätare då det var någon som ropade "thunder"! Daniel var i himmelriket! Han som drömt om en åskutfärd till USA så länge som jag har känt honom. Tänk att få stå högt uppe, på 259 meters höjd, och fota åska på avstånd i USA. Vilken lycka! Åskan rörde sig från New Jersey, över Harlem och mot Bronx. Och Daniel fotade blixtarna i den takt som blixtkännaren hann med. Jag måste nog godkänna att jag blev lite uttråkad till sist, men stod ut och väntade tills Daniel gav upp med fotandet. Utfärden till Top of The Rock var nog värd varenda dollar.

  
 

 


Då var denna dag "på stickå"! Genomtrötta i benen och möra i kroppen efter allt gående och tittande hela dagen var vi helnöjda över att få ta en uppfriskande dusch och lägga oss i vågrät position. Vi skulle inte ha orkat med en enda sevärdhet till under den här dagen!