Men innan stranden hade vi ändå några saker som vi ville göra innan vi skulle börja med strandchill. Frukost först! Det vill säga ut på streeten. Daniel hade på förhand läst om ett ställe som heter "Best Bagel and Coffee" så det tog vi sikte på. Stället var litet och intimt, där vi fick stå framför disken och se på då kockarna fixade vår stora laxsmörgås. Vid det här laget hade vi redan lärt oss att det inte lönar sig att beställa en på var av något, utan vi beställde bara en, i det här fallet en bagel, som vi delade på. Maten/portionerna, ja, allt som vi skulle äta var enormt stora så det räckte gott och väl att dela på allt.
Vi nappade med oss den stora, tjocka laxsmörgåsen och tog sikte på High Line. När vi kom fram satte vi ner oss på en bänk och picknickade. Bageln var alldeles underbart god, vilket så gott som all mat som vi åt under resan var! Amerikanerna kan det här med mat. Sen var det dags att promenera längs med High Line, som idag är en övergiven upphöjd järnväg på Manhattans västsida. Den var i bruk från 1934 till 1980. Sedan 2009 är större delen av järnvägen ombyggd till en lång och smal allmän park, som är 2,4 km lång.
Vi gick inte hela High Line, utan kanske bara hälften för sen var det läge för lite shopping. Jag hade fått en beställning på en rosa peruk och en lila peruk åt flickorna och det hade jag lovat att se om jag råkar hitta i New York, där man kan tänka sig att allt finns! Men inga peruker hittades i de affärer som vi råkade gå in i. Men nog både en rosa skärmmössa och en lila skärmmössa, som det stod New York på. Det blev lite smått och gott åt både barnen och barnskötarna, åt mig själv köpte jag en Levi´s t-shirt.
Men nu äntligen, tillbaka till Coney Island och Brighton Beach! Vi tog Subwayn dit, köpte lite småplock att äta från snabbmatskedjan White Castle, gick igenom Luna Park och ner mot stranden. Men innan vi kom ner till stranden möttes vi av en enorm folkmängd! Och helt plötsligt blev vi också våta för nu var det vattenkrig! Barn som vuxna stod och sprutade vatten på varandra med vattenpistoler, ropade, skrattade, tjoade och sprang undan. Vilket liv! Den här dagen var det massor med människor vid Brighton Beach, men nu var det ju också en ledig dag, lördag.
Nere på stranden var det sannerligen PROPPFULLT. Vi hade aldrig sett något liknande! Parasoller i alla regnbågens färger var nerpickade i sanden, folk lyssnade på musik, satt och pratade, åt, chillade, spelade spel, läste, ja vad annat kan man göra på en strand? Daniel och jag hade ju förstås inte haft en tanke på att transportera vår egen parasoll från Smedsby till Brighton Beach, så där stod vi då och tittade runtomkring oss under den gassande och heta solen. Ända tills vi hittade en mamma, med 3-4 barn, som hade tre parasoller som bredde ut sin skugga som vi också kunde låna lite i smyg, hehe. Så vi satte oss på skuggfläcken och bara betraktade allt som fanns runtomkring oss. Ända tills den ena ville ner i vattnet, för den andra hamnade ju som vanligt att sitta och vakta sakerna.
Nåja, vattnet då. Ja, usch, det var nog det mest äckliga och smutsiga vatten som jag har simmat i. Det flöt skräp överallt i vattnet; godispapper, plastlock, sugrör, take away kaffekoppar och allt möjligt annat skräp som flyter. Verkligen ofräscht! Så där simmade man då med lite sjögräs på benet och lite godispapper på armen och i något skede började jag ännu tänka på filmen "Jaws". Ja, det var nog droppen. Snabbt som blixten upp på stranden tillbaka. Daniel är ju förstås inte lika känslig som mig så han simmade flera gånger och tyckte dessutom att det var uppfriskande och allt skräp som flöt omkring var inte så farligt.
Som jag redan tidigare berättat så verkade det som det inte finns några andra stränder i New York så alla som vill simma söker sig till Coney Island. Den här dagen blåste det ganska ordentligt så vinden gjorde stora vågor vattnet och jag vet inte om det här var orsaken till att vattnet var mer smutsigt än den tidigare gången då vi besökte stranden. Plus att folkmängden var många gånger större än den tidigare gången. Sen så var det många människor som inte ens bytte om till simdräkt innan simturen, utan där stod de bara och svalkade av sig med kläderna på. Märkligt.
I något skede kom Daniel på att en öl eller cider skulle smaka bra, så han traskade iväg till en butik i närheten. I USA är det inte tillåtet att dricka alkohol på allmänna platser, men konstigt nog är det tillåtet att dricka det på allmänna platser om man dricker det i smyg, eller det verkade vara så i det här fallet. (Nu är jag ju inte helt påläst på alla USA:s lagar och paragrafer så det kan hända att jag "ljuger" lite.) Så när han köpte cider fick han bruna papperspåsar och sugrör med. Papperspåsarna var till för att gömma ciderburken i den. Så, där satt vi då på stranden och njöt av varsin cider i en papperspåse. Vi var länge på stranden den här dagen, ända tills solen började gå ner och då var det dags att söka sig till Subwayn och tillbaka till hotellet på Manhattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar