NYC del 3

Ny dag och nya möjligheter! Den här dagen skulle innehålla en hel del, så mycket så det var tur att vi inte visste på förhand hur trötta i benen som vi skulle bli innan dagen var till ända. Vi påbörjade dagen med en morgonlänk i Central Park. Daniel beställde på förhand en lite kortare rutt än dagen innan. Och så blev det take away frukost på hemvägen från Central Park. Frukosten åt vi på hotell loungen samtidigt som vi läste dagens VBL digitalt, instagrammade, wattsuppade med moffa och Mariela där hemma och satt med New York-kartan framför näsan och planerade dagens program. Underbart med nutidens teknik!

Nåja. Planen var klar och vi började med att ta oss till Friends Apartment Building, som ligger på 90 Bedford Street. Där stod vi då en stund, med två andra unga kvinnor som också var ute på samma ärende, och fotade och tänkte på tv-serien Friends.
 

Från Friends Apartment tog vi oss med Subway till Battery Park, som är en 10 hektar stor, allmän park i Manhattans sydspets. Härifrån tänkte vi att det är bra att på riktigt börja upptäcktsfärden, för då ser vi många sevärdheter som finns på gångavstånd. Vid Battery Park såg vi också Frihetsgudinnan på ett ganska nära avstånd. När Frihetsgudinnan var fotad tog vi sikte på Charging Bull.

Charging Bull kallas även för Wall Street Bull, kanske för att den är placerad i Financial District. Själv förstod jag inte juttun med oxen. En massa människor, mest turister förstås, hade samlats som en hop runtomkring oxen och tog bilder och kände på oxen. Själv tyckte jag att det hela bara var fjanttigt så vi drog vidare.

När vi ändå var på Financial District så skulle vi ju förstås gå på Wall Street. Och på det området vara skyskraporna verkligen HÖGA. I något skede tog Daniel en paus mitt på gatan och började söka efter något på kartan, jag stannade bredvid honom och fick för mig att räkna hur många våningar en random skyskrapa hade. Det gick bra ända till 35, men sen så fick jag luta huvudet så långt bakåt så jag fick ta tag i Daniels arm för att inte helt ramla omkull då jag tittade och räknade uppåt. Den skyskrapan hade 60 våningar, typ. Det kan hända att jag missade någon.
 

Sen var det dags för 9/11 Memorial, det vill säga platserna där World Trade Centers tvillingtorn stod innan terrorattacken den 11 september 2001. Nästan på pricken 15 år senare fick vi uppleva stället, vilket var otroligt konstigt. Jag hade en konstig känsla när jag stod vid minnesmärken, vilka är två stora gropar med vattenfall runtomkring och med alla dödsoffrens namn inskrivna runtomkring minnesgroparna. Vi var där en god stund, betraktade och tänkte, bland hundratals andra turister.
 

Chinatown och Little Italy till näst! Från det ena till det andra. New York bjuder verkligen på ALLT! I Chinatown var vi plötsligt i Kina. Vi gick igenom den Kina-inspirerade omgivningen och förundrades. Plötsligt såg vi kineser överallt, människor som gick förbi oss talade kinesiska, butikernas namn och all text överallt var på kinesiska. Verkligen märkligt! Som sagt, från det ena till det andra.


Och sen kom Little Italy emot och så var det Italien som gällde. I Little Italy hittade Daniel ett ställe som sålde Cannoli, som är en italiensk efterrätt och den ville han smaka på. Den var riktigt krämig och god. I Little Italy hittade jag en julbutik, som heter Christmas in New York. Eftersom den lyste så röd och grann där mittialltihopa kunde jag inte gå förbi utan att titta in. Och wow, butiken hade jul fullt upp! Flera julgranar var klädda, julmusik nästan vrålade ur högtalarna, julkrimskrams såldes till höger och vänster så man blev alldeles yr i huvudet. Stackars människa som måste jobba på det stället, hen måste verkligen älska julen! Ifall det skulle ha varit snö på marken och mera julfiilis på lager i min kropp så skulle jag säkert ha nappat med mig både det ena och det andra. Men i mitten på augusti och med +35 på utsidan var det enkelt att släppa allt som hade med julen att göra då man steg ut från butiken.


Men nu var vi ordentligt hungriga! Och vi tog sikte på Katz´s Delicatessen. Daniel hade följt med mat- och reseprogrammet med Anthony Bourdain och sett att han ätit på det stället så det ville Daniel nu testa på. Katz´s Delicatessen är New Yorks äldsta deli, som grundades år 1888. Katz´s har stått på samma ställe ända sedan den grundades och tiden ser ut att ha stått stilla inomhus. Här filmades också när Harry mötte Sally och om du tittar riktigt noga på bilden nedan så ser du var det hände. Atmosfären inomhus är verkligen något att uppleva, men de stora smörgåsarna som vi åt var nog inget i vårt tycke och smak. Maten på Katz´s Delicatessen var nog den mest tråkiga och smaklösa som vi åt under hela vår resa, tyvärr!

Sen mera film och tv-program. Från Harry met Sally till Coyote Ugly och Obscura Antiques & Oddities. Vi gick bara förbi Coyote Ugly-baren, tog ett foto och gick vidare till butiken Obscura Antiques & Oddities. Det finns ett tv-program, med samma namn som butiken, som är filmat just i den butiken och Daniel har följt med det programmet någon gång. Nu ville han titta in i butiken och han konstaterade att butiken kändes mindre på riktigt än då man ser på den på tv. Kvinnan som satt bakom disken är också med i tv-programmet och nu plötsligt satt hon där på riktigt, lyckat!

Så var det dags för kvällens höjdpunkt! Vi skulle upp till Top of The Rock som finns på Rockefeller Centers 70:e våning! Vi ville ju förstås se på hela Manhattan och New York uppifrån. Men innan vi köpte biljetter till utsiktsplatsen besökte vi en legoaffär, som finns i närheten av Rockefeller Center. Där köpte vi några legoprylar åt barnen och tittade på alla möjliga saker som är byggda av lego.

När biljetterna var köpta ställde vi oss i hisskön upp till Top of the Rock. Hissen tog oss upp till 67:e våningen på 43 sekunder! Och de resterande tre våningarna fick vi gå i trappor. Det var snabba hissar, minsann! Och jag försökte söka efter om hisstillverkaren var KONE, men jag hittade inget KONE-märke. Jag hittade inget märke överhuvudtaget så hissens tillverkare lämnade som ett frågetecken.

De snabba hissarna hissade hundratals människor i rask takt både upp och ner och när man kom upp till utsiktsplatsen fick man vara uppe så länge som man orkade och hade lust. Vi var uppe på toppen i hela 2,5 timmar! Och dessa 2,5 timmar gick nog i ett huj då man hade så mycket att wow:a över då man såg Manhattan och New York i ett helt nytt perspektiv. Dessutom ville vi ha både dags-, skymnings- och nattbilder över New York så vi fick snällt vänta på solens tidtabell.

Det hördes klick-klick-klick hela tiden då hundratals människor tog selfies och foton över New York. Och plötsligt började det hända och klicket blev ännu tätare då det var någon som ropade "thunder"! Daniel var i himmelriket! Han som drömt om en åskutfärd till USA så länge som jag har känt honom. Tänk att få stå högt uppe, på 259 meters höjd, och fota åska på avstånd i USA. Vilken lycka! Åskan rörde sig från New Jersey, över Harlem och mot Bronx. Och Daniel fotade blixtarna i den takt som blixtkännaren hann med. Jag måste nog godkänna att jag blev lite uttråkad till sist, men stod ut och väntade tills Daniel gav upp med fotandet. Utfärden till Top of The Rock var nog värd varenda dollar.

  
 

 


Då var denna dag "på stickå"! Genomtrötta i benen och möra i kroppen efter allt gående och tittande hela dagen var vi helnöjda över att få ta en uppfriskande dusch och lägga oss i vågrät position. Vi skulle inte ha orkat med en enda sevärdhet till under den här dagen!