Då vi kommit så långt i planerna att vi planerade Orlando och Miami i början av juni, så var vi på en fest hos min syster och hennes familj. Jag skulle minnas att det var i januari. Plötsligt kläcker jag ur mig att vi är på väg till Florida i juni då sommarlovet börjar, kommer ni med? Och min yngre lillasyster behöver man inte övertala länge, hon funderar tillsammans med sin familj kortare än en vecka och så säger hon att de är med! Vi har rest tillsammans med dem tidigare så vi vet att det fungerar bra.
Nu sätter vi igång med planerna riktigt på riktigt! Flygresorna ska beställas, övernattningarna skall bokas. De tio dagarna skall planeras, inte till punkt och pricka, men i stora drag. Hur lång tid behöver vi i Orlando och hur lång tid behöver i Miami. Tio dagar är egentligen en allt för kort tid såhär i efterhand då man tänker efter. Vi konstaterade att en månad skulle ha varit ganska trevligt och då skulle man också ha haft tid att ta det lite lugnt också.
Nåja. Nu till själva resan. Skolan var slut och sommarlovet började. Tisdagseftermiddagen den första veckan i juni startade vi vår resa söderut. Eftersom vi skulle flyga från Helsingfors tidigt på onsdagmorgon var vi tvugna att köra ner till Vanda och övernatta där den första natten. Daniel hade bokat åt oss en jättetrevlig och mysig lägenhet i en källare av ett hus. Stället var så mysigt så jag skulle bra ha kunnat bo där några nätter till. Vi hade bara 6-7 km till flygfältet så det var på lämpligt avstånd.
Natten gick fort och det var väckning redan klockan fem. Så vi åt ett snabbt morgonmål och for iväg till flygfältet. Första flyget for från Helsingfors till London. Det var kort, bara 3 timmar. I London hade vi gott om tid, men inget flyt och det var dåligt ordnat på flygfältet så vi gjorde inget annat än köade i 2-3 timmar. Nästa flyg, London till Orlando, var den stora utmaningen. Åtminstone för barnen, men också för oss föräldrar då man ska orka med allt trötthetsgnäll i nio timmar. Men i något skede i början av resan kom jag på att jag kan ju muta dem. Om de klarar av nio timmar i flyget utan att gnälla så får de tio dollar på var av mig då vi kommer fram. Och tro det eller ej, men alla tre barnen var ivriga på sina ”lättförtjänta” pengar och de gnällde inte en sekund under det nio timmar långa flyget!
Det var bara tidig eftermiddag i Orlando då vi kom fram. Konstigt nog så var vi ganska pigga. Om jag kommer ihåg rätt så hade våra två yngsta medresenärer sovit nån tupplur under färden. Vi sökte våra hyrbilar, som vi bokat på förhand, och körde till hotellet. När vi checkat in for Daniel och Karo till närmaste 7eleven för att söka mat till oss medan vi andra for ner till poolen för att svalka av oss. Temperaturen låg ändå runt 30 grader och luftfuktigheten var nästan 100 %. Barnen var nöjda över att få plaska på och skulle gärna ha plaskat längre om vi inte hade sagt att nu var det dags för mat och sömn.
Vi tog väl kväll runt 20/21 den första kvällen, efter en mycket lång resdag. Men det som var mest irriterande den första dagen var att vi alla var vakna klockan 3.45 lokal tid. Själv vaknade jag 3.00. Då var klockan 10.45 hemma i Finland. Jetlag alltså, suck. Den andra dagen skulle också bli mycket lång... Klockan 5 skickade jag ett god morgon-meddelande till min syster och hennes familj och sa att här har vi alla varit vakna redan över en timme. Vi var hungriga så vi steg upp och åt vår överblivna pizzabit från kvällen innan. Hotellfrukosten serverades först från klockan 7. Det tog inte länge och så skickade min syster att de har också varit vakna redan länge, vi var välkomna på kaffe till deras rum närsomhelst. Kaffe lät alldeles utmärkt och vi klädde på oss och for och knackade på deras rum.
Barnen var ivirga inför en ny dag. Vi vuxna satte oss ner vid bordet, drack vårt kaffe och började planera vad vi skulle göra den här dagen. Och sen äntligen! Klockan var frukostdags! Pigga, ivriga, förväntansfulla och glada for vi med hela gänget på nio personer till frukosten. Ja, om man nu kan kalla det för frukost. Socker och vetemjöl var grundingredienserna på allt som vi fick äta från styroxtallrikar och -muggar. Nå, vi blev mätta i alla fall och konstaterade att det var bra att vi bara kommer att äta tre morgnar på det här hotellet. Hotellet som hade en 80-tals stil och fick mig att tänka på tv-serien ”Dynasty”, som jag sett av några delar för länge sen.
Den här första dagen bestämde vi oss för att tillbringa på Universal Studios. Det kom att bli en upplevelserik dag med många häftiga saker att ta del av. Minions, Race through New York with Jimmy Fallon, Simpsons, Fast and Furious, Transformers, Harry Potter med mera… Det blev många wows, va häftigt, spänning, fart och fläng under dagens lopp. Det var skönt och avsvalkande att få vara inomhus under de olika 3D-åkturen, eftersom värmen och solen var stekande het under den långa dagen.
I något skede blev vi alla helt genomhungriga och trötta i benen så vi konstaterade att det är bäst med en paus. Vi gick utanför området för att äta en sen hamburgarlunch i en enormt stor sportbar, som hade enorma skärmar precis överallt. Skärmarna fanns på väggar, upp i taket och på olika balkar. Vi beställde och åt våra hamburgare och vilade våra trötta ben en god stund. Vi hade slut på vattnet som vi köpt att ta med till Universal så Daniel for iväg för att hämta mer vatten från vår bil, som stod parkerad en bit utanför. Jag lämnade kvar med barnen och åt de sista franskisarna när vi plötsligt hör ett högt brak och flera skrik. När vi tittar till sidan så ser vi att en del av tak-konstruktionen har fallit ner strax ovanpå några andra matgäster och deras bord. Jag nappar fort tag i barnen och sticker ut. I det skedet ser jag att det är flera människor som står flockade runt omkring ”olycksplatsen”. När vi kommer ut frågar barnen varför vi inte lämnade kvar inne och jag får förklara att jag inte vill stanna kvar eftersom man aldrig vet om det rasar ner mera tak och då kan vi också bli under. De förstår. Lätt skärrade står vi vid Universal jordklotet och väntar på att Daniel ska komma med vattnet så vi får fortsätta med våra åkturer på nöjesfältet.
Vi hinner inte med många åkturer innan åskvädret kommer på och vattnet sprutar ner från himlen. Människor rusar hit och dit och söker något ställe där de kan stå under för att inte bli genomblöta. Vi hittar också ett tak där vi står under en liten stund tills regnet lugnat ner sig, men sen tar vi sikte på Harry Potter världen. Vi är inte så insatta i Harry Potter så vi går nu bara mest omkring och tittar. Medan åskan ännu dundrar på på avstånd är det lite stämningsfullt att vara inne i Harry Potter världen.
Så småningom möter vi upp min syster, Linda, och hennes familj. Eftersom vi vet att vi alla är intresserade av olika saker och det skulle bli för tråkigt och tjatigt om vi skulle hänga med varandra en hel dag på ett nöjesfält så bestämde vi oss redan på förhand att de gör vad de gör och vi gör vad vi gör. En öl vid Homer Simpsons favorit bar ”Moe´s” blir en bra träffpunkt. Där sitter vi då en liten stund och känner att det nog snart börjar vara dags att avrunda den här dagen. Daniel, Karo och hans pojke Elmeri vill ännu fara till Men in Black, då jag och Linda och de resterande barnen far till New York by Jimmy Fallon en gång till. Sedan är vi klara med Universal Studios. Sega och trötta i hela kroppen och knoppen söker vi oss ut tillbaka till parkeringen. Det blir ännu take-away sushi till kvällsmat klockan 21 och efter det somnar alla som stockar. Lång dag minsann! Vi började dagen 3.45 och avslutade 21.30.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar