NYC del 4

Den här morgonen orkade vi inte ut och springa. Gårdagens tuffa program med allt gående överallt kändes fortfarande i benen och vi kände att vi ville ta en ny dag vid Brighton Beach. Det var ju ändå strandväder!

Men innan stranden hade vi ändå några saker som vi ville göra innan vi skulle börja med strandchill. Frukost först! Det vill säga ut på streeten. Daniel hade på förhand läst om ett ställe som heter "Best Bagel and Coffee" så det tog vi sikte på. Stället var litet och intimt, där vi fick stå framför disken och se på då kockarna fixade vår stora laxsmörgås. Vid det här laget hade vi redan lärt oss att det inte lönar sig att beställa en på var av något, utan vi beställde bara en, i det här fallet en bagel, som vi delade på. Maten/portionerna, ja, allt som vi skulle äta var enormt stora så det räckte gott och väl att dela på allt.

Vi nappade med oss den stora, tjocka laxsmörgåsen och tog sikte på High Line. När vi kom fram satte vi ner oss på en bänk och picknickade. Bageln var alldeles underbart god, vilket så gott som all mat som vi åt under resan var! Amerikanerna kan det här med mat. Sen var det dags att promenera längs med High Line, som idag är en övergiven upphöjd järnväg på Manhattans västsida. Den var i bruk från 1934 till 1980. Sedan 2009 är större delen av järnvägen ombyggd till en lång och smal allmän park, som är 2,4 km lång.

Vi gick inte hela High Line, utan kanske bara hälften för sen var det läge för lite shopping. Jag hade fått en beställning på en rosa peruk och en lila peruk åt flickorna och det hade jag lovat att se om jag råkar hitta i New York, där man kan tänka sig att allt finns! Men inga peruker hittades i de affärer som vi råkade gå in i. Men nog både en rosa skärmmössa och en lila skärmmössa, som det stod New York på. Det blev lite smått och gott åt både barnen och barnskötarna, åt mig själv köpte jag en Levi´s t-shirt.
 

Men nu äntligen, tillbaka till Coney Island och Brighton Beach! Vi tog Subwayn dit, köpte lite småplock att äta från snabbmatskedjan White Castle, gick igenom Luna Park och ner mot stranden. Men innan vi kom ner till stranden möttes vi av en enorm folkmängd! Och helt plötsligt blev vi också våta för nu var det vattenkrig! Barn som vuxna stod och sprutade vatten på varandra med vattenpistoler, ropade, skrattade, tjoade och sprang undan. Vilket liv! Den här dagen var det massor med människor vid Brighton Beach, men nu var det ju också en ledig dag, lördag.
 

Nere på stranden var det sannerligen PROPPFULLT. Vi hade aldrig sett något liknande! Parasoller i alla regnbågens färger var nerpickade i sanden, folk lyssnade på musik, satt och pratade, åt, chillade, spelade spel, läste, ja vad annat kan man göra på en strand? Daniel och jag hade ju förstås inte haft en tanke på att transportera vår egen parasoll från Smedsby till Brighton Beach, så där stod vi då och tittade runtomkring oss under den gassande och heta solen. Ända tills vi hittade en mamma, med 3-4 barn, som hade tre parasoller som bredde ut sin skugga som vi också kunde låna lite i smyg, hehe. Så vi satte oss på skuggfläcken och bara betraktade allt som fanns runtomkring oss. Ända tills den ena ville ner i vattnet, för den andra hamnade ju som vanligt att sitta och vakta sakerna.
 

Nåja, vattnet då. Ja, usch, det var nog det mest äckliga och smutsiga vatten som jag har simmat i. Det flöt skräp överallt i vattnet; godispapper, plastlock, sugrör, take away kaffekoppar och allt möjligt annat skräp som flyter. Verkligen ofräscht! Så där simmade man då med lite sjögräs på benet och lite godispapper på armen och i något skede började jag ännu tänka på filmen "Jaws". Ja, det var nog droppen. Snabbt som blixten upp på stranden tillbaka. Daniel är ju förstås inte lika känslig som mig så han simmade flera gånger och tyckte dessutom att det var uppfriskande och allt skräp som flöt omkring var inte så farligt.



Som jag redan tidigare berättat så verkade det som det inte finns några andra stränder i New York så alla som vill simma söker sig till Coney Island. Den här dagen blåste det ganska ordentligt så vinden gjorde stora vågor vattnet och jag vet inte om det här var orsaken till att vattnet var mer smutsigt än den tidigare gången då vi besökte stranden. Plus att folkmängden var många gånger större än den tidigare gången. Sen så var det många människor som inte ens bytte om till simdräkt innan simturen, utan där stod de bara och svalkade av sig med kläderna på. Märkligt.    

I något skede kom Daniel på att en öl eller cider skulle smaka bra, så han traskade iväg till en butik i närheten. I USA är det inte tillåtet att dricka alkohol på allmänna platser, men konstigt nog är det tillåtet att dricka det på allmänna platser om man dricker det i smyg, eller det verkade vara så i det här fallet. (Nu är jag ju inte helt påläst på alla USA:s lagar och paragrafer så det kan hända att jag "ljuger" lite.) Så när han köpte cider fick han bruna papperspåsar och sugrör med. Papperspåsarna var till för att gömma ciderburken i den. Så, där satt vi då på stranden och njöt av varsin cider i en papperspåse. Vi var länge på stranden den här dagen, ända tills solen började gå ner och då var det dags att söka sig till Subwayn och tillbaka till hotellet på Manhattan.

NYC del 3

Ny dag och nya möjligheter! Den här dagen skulle innehålla en hel del, så mycket så det var tur att vi inte visste på förhand hur trötta i benen som vi skulle bli innan dagen var till ända. Vi påbörjade dagen med en morgonlänk i Central Park. Daniel beställde på förhand en lite kortare rutt än dagen innan. Och så blev det take away frukost på hemvägen från Central Park. Frukosten åt vi på hotell loungen samtidigt som vi läste dagens VBL digitalt, instagrammade, wattsuppade med moffa och Mariela där hemma och satt med New York-kartan framför näsan och planerade dagens program. Underbart med nutidens teknik!

Nåja. Planen var klar och vi började med att ta oss till Friends Apartment Building, som ligger på 90 Bedford Street. Där stod vi då en stund, med två andra unga kvinnor som också var ute på samma ärende, och fotade och tänkte på tv-serien Friends.
 

Från Friends Apartment tog vi oss med Subway till Battery Park, som är en 10 hektar stor, allmän park i Manhattans sydspets. Härifrån tänkte vi att det är bra att på riktigt börja upptäcktsfärden, för då ser vi många sevärdheter som finns på gångavstånd. Vid Battery Park såg vi också Frihetsgudinnan på ett ganska nära avstånd. När Frihetsgudinnan var fotad tog vi sikte på Charging Bull.

Charging Bull kallas även för Wall Street Bull, kanske för att den är placerad i Financial District. Själv förstod jag inte juttun med oxen. En massa människor, mest turister förstås, hade samlats som en hop runtomkring oxen och tog bilder och kände på oxen. Själv tyckte jag att det hela bara var fjanttigt så vi drog vidare.

När vi ändå var på Financial District så skulle vi ju förstås gå på Wall Street. Och på det området vara skyskraporna verkligen HÖGA. I något skede tog Daniel en paus mitt på gatan och började söka efter något på kartan, jag stannade bredvid honom och fick för mig att räkna hur många våningar en random skyskrapa hade. Det gick bra ända till 35, men sen så fick jag luta huvudet så långt bakåt så jag fick ta tag i Daniels arm för att inte helt ramla omkull då jag tittade och räknade uppåt. Den skyskrapan hade 60 våningar, typ. Det kan hända att jag missade någon.
 

Sen var det dags för 9/11 Memorial, det vill säga platserna där World Trade Centers tvillingtorn stod innan terrorattacken den 11 september 2001. Nästan på pricken 15 år senare fick vi uppleva stället, vilket var otroligt konstigt. Jag hade en konstig känsla när jag stod vid minnesmärken, vilka är två stora gropar med vattenfall runtomkring och med alla dödsoffrens namn inskrivna runtomkring minnesgroparna. Vi var där en god stund, betraktade och tänkte, bland hundratals andra turister.
 

Chinatown och Little Italy till näst! Från det ena till det andra. New York bjuder verkligen på ALLT! I Chinatown var vi plötsligt i Kina. Vi gick igenom den Kina-inspirerade omgivningen och förundrades. Plötsligt såg vi kineser överallt, människor som gick förbi oss talade kinesiska, butikernas namn och all text överallt var på kinesiska. Verkligen märkligt! Som sagt, från det ena till det andra.


Och sen kom Little Italy emot och så var det Italien som gällde. I Little Italy hittade Daniel ett ställe som sålde Cannoli, som är en italiensk efterrätt och den ville han smaka på. Den var riktigt krämig och god. I Little Italy hittade jag en julbutik, som heter Christmas in New York. Eftersom den lyste så röd och grann där mittialltihopa kunde jag inte gå förbi utan att titta in. Och wow, butiken hade jul fullt upp! Flera julgranar var klädda, julmusik nästan vrålade ur högtalarna, julkrimskrams såldes till höger och vänster så man blev alldeles yr i huvudet. Stackars människa som måste jobba på det stället, hen måste verkligen älska julen! Ifall det skulle ha varit snö på marken och mera julfiilis på lager i min kropp så skulle jag säkert ha nappat med mig både det ena och det andra. Men i mitten på augusti och med +35 på utsidan var det enkelt att släppa allt som hade med julen att göra då man steg ut från butiken.


Men nu var vi ordentligt hungriga! Och vi tog sikte på Katz´s Delicatessen. Daniel hade följt med mat- och reseprogrammet med Anthony Bourdain och sett att han ätit på det stället så det ville Daniel nu testa på. Katz´s Delicatessen är New Yorks äldsta deli, som grundades år 1888. Katz´s har stått på samma ställe ända sedan den grundades och tiden ser ut att ha stått stilla inomhus. Här filmades också när Harry mötte Sally och om du tittar riktigt noga på bilden nedan så ser du var det hände. Atmosfären inomhus är verkligen något att uppleva, men de stora smörgåsarna som vi åt var nog inget i vårt tycke och smak. Maten på Katz´s Delicatessen var nog den mest tråkiga och smaklösa som vi åt under hela vår resa, tyvärr!

Sen mera film och tv-program. Från Harry met Sally till Coyote Ugly och Obscura Antiques & Oddities. Vi gick bara förbi Coyote Ugly-baren, tog ett foto och gick vidare till butiken Obscura Antiques & Oddities. Det finns ett tv-program, med samma namn som butiken, som är filmat just i den butiken och Daniel har följt med det programmet någon gång. Nu ville han titta in i butiken och han konstaterade att butiken kändes mindre på riktigt än då man ser på den på tv. Kvinnan som satt bakom disken är också med i tv-programmet och nu plötsligt satt hon där på riktigt, lyckat!

Så var det dags för kvällens höjdpunkt! Vi skulle upp till Top of The Rock som finns på Rockefeller Centers 70:e våning! Vi ville ju förstås se på hela Manhattan och New York uppifrån. Men innan vi köpte biljetter till utsiktsplatsen besökte vi en legoaffär, som finns i närheten av Rockefeller Center. Där köpte vi några legoprylar åt barnen och tittade på alla möjliga saker som är byggda av lego.

När biljetterna var köpta ställde vi oss i hisskön upp till Top of the Rock. Hissen tog oss upp till 67:e våningen på 43 sekunder! Och de resterande tre våningarna fick vi gå i trappor. Det var snabba hissar, minsann! Och jag försökte söka efter om hisstillverkaren var KONE, men jag hittade inget KONE-märke. Jag hittade inget märke överhuvudtaget så hissens tillverkare lämnade som ett frågetecken.

De snabba hissarna hissade hundratals människor i rask takt både upp och ner och när man kom upp till utsiktsplatsen fick man vara uppe så länge som man orkade och hade lust. Vi var uppe på toppen i hela 2,5 timmar! Och dessa 2,5 timmar gick nog i ett huj då man hade så mycket att wow:a över då man såg Manhattan och New York i ett helt nytt perspektiv. Dessutom ville vi ha både dags-, skymnings- och nattbilder över New York så vi fick snällt vänta på solens tidtabell.

Det hördes klick-klick-klick hela tiden då hundratals människor tog selfies och foton över New York. Och plötsligt började det hända och klicket blev ännu tätare då det var någon som ropade "thunder"! Daniel var i himmelriket! Han som drömt om en åskutfärd till USA så länge som jag har känt honom. Tänk att få stå högt uppe, på 259 meters höjd, och fota åska på avstånd i USA. Vilken lycka! Åskan rörde sig från New Jersey, över Harlem och mot Bronx. Och Daniel fotade blixtarna i den takt som blixtkännaren hann med. Jag måste nog godkänna att jag blev lite uttråkad till sist, men stod ut och väntade tills Daniel gav upp med fotandet. Utfärden till Top of The Rock var nog värd varenda dollar.

  
 

 


Då var denna dag "på stickå"! Genomtrötta i benen och möra i kroppen efter allt gående och tittande hela dagen var vi helnöjda över att få ta en uppfriskande dusch och lägga oss i vågrät position. Vi skulle inte ha orkat med en enda sevärdhet till under den här dagen!

NYC del 2

Den första morgonen började vi med en löprunda i Central Park. Vi hade bara några kvarter att gå och så var vi framme vid Central Park och fick börja springa. Och vi var ju förstås inte de enda personerna som var ute på en morgonlänk. Folk var ute och sprang, cyklade, gick med hundar, red på hästar, rullade med skridskor och så vidare. Alla olika sportgrenar hade sin givna plats/väg i parken. Folk höll också på med morgonyoga och konstnärer stod och målade på olika gräsmattor. 


Vi sprang en liten bit på 5th Avenue och hittade Guggenheim Museum, som har sitt kännspaka utseende, Daniel tog några bilder på stället och så sprang vi vidare. Nära Guggenheim ligger den största insjön, Jackie Onassis Reservoir, på Manhattan. Och framme vid den hittade jag en liten skylt där det står att det är 1,58 Miles ett varv runt. Jag ville gärna springa ett varv och frågade Daniel om han orkade och han pustade ett kämpigt ja och vi fortsatte. Det var en trevlig runda, avsedd enbart för löpare.



Någon gång under morgonlänken blev jag helt otroligt törstig! Och på flera ställen stod försäljare med sina matkärror och sålde streetfood och dricka, men eftersom jag bara hade bankkortet med mig så fick jag inget vatten då försäljarna bara tog emot dollars. Så när morgonlänken var avklarad for vi till Premier Deli Café och hämtade brunch åt oss. Samtidigt köpte jag en halv liter vatten som jag drack i ett svep innan vi var framme vid vårt hotellrum. Som sagt, +35 grader varmt, soligt och fuktigt.


På hotellen i New York är det inte vanligt att man bjuder på sådana hotellfrukost som vi är vana vid i Finland. På vårt hotell fanns en lounge där det bjöds på olika varma drycker som kaffe, te och kakao och så fanns det en söt kakbit till och that´s it. En morgon fanns det till och med en skål med apelsiner och äpplen, men det vara bara en gång, annars var det bara kakbitarna.

Nyduschade och med mätta magar var det dags att bege sig ut igen. Vi hann bara ut ur hotellet och så var vi lika svettiga igen då väggen med värmen slog emot. Nå, det var ju skönt att känna sig fräsch en liten stund i alla fall.

Daniel ville till Ghostbusters huvudkontor och se, så vi tog Subwayn dit. Ghostbusters huvudkontor ligger på North Moore Street och när vi kom fram dit så blev vi besvikna. Huvudkontoret var olyckligtvis helt inpaketerat på grund av någon remont så det blev bara tråkiga bilder. Men vad kan man, det går inte alltid som på Strömsö.
 

Sen tillbaka till Subwayn och med sikte på Brooklyn och Brighton Beach. På Brighton Beach skulle vi bara ta det lugnt och njuta den här soliga och heta torsdagen i augusti. Brighton Beach ligger på Coney Island och verkar vara den enda badstranden i hela New York. Och vilken syn det var när vi kom fram. Det var snyggt och häftigt med ett nöjesfält strax intill stranden. Luna Park heter nöjesfältet och där var det liv, ljud och rörelse som det bör på nöjesfälten. Vi gick igenom nöjesfältet och ner till stranden, konstaterade att det är som att vara i södern på strandsemester. Just i den stunden var det lyckat med en kombinerad stads- och strandsemester. New York bjuder verkligen på båda två.

Jag har fått för mig att alltid dricka en pina colada under våra utlandsresor och nu var det dags för en sådan. Daniel tog en öl. Vi satt en stund på uteserveringen, lyssnade på musik och njöt av de kalla dryckerna, tittade på människor som kom och gick och sen var det dags att ta sig tillbaka ner till stranden.

Vi hade ju förstås en hel del värdesaker med oss så vi kunde ju inte simma i Atlanten samtidigt, utan simmade turvist då den andra vaktade våra saker. Det var så uppfriskande i vattnet, även om vattnet var varmt!
 

Efter en god stund vid stranden tyckte vi att det var dags att börja röra på sig igen. Vi hade planerat picknick och film på gräsmattan i skymningen nära Brooklyn Bridge. Vi tog Subwayn igen. I den satt vi cirka 45 minuter och under den tiden visste vi inte så mycket om vad som hände utomhus, på marknivån. Framme vid den stationen, som var närmast Brooklyn Bridge, hoppade vi av. Och samtidigt som vi skulle börja trappa upp till marknivån hörde vi en högljudd smäll! Den första tanken, som vi båda tänkte var att skjuts det, terror, vad gör vi nu? Vi betraktade människorna i vår närhet och så hörde vi att nån nämnde "thunder". Ja, det måste det vara tänkte vi och huh, vilken lättnad! Vi trappade upp till marknivån och visst, det var åskan som hade brakat loss! Men ljudet då blixten slog mellan skyskraporna, wow! Vi stod en stund och tittade, lyssnade och funderade vad vi nu skulle göra med picknicken ute på gräsmattan?


Nå, det tog inte länge innan åskan och regnet drog vidare. Vi gick ett varv och hittade Grimaldi´s Pizzeria i närheten av Brooklyn Bridge. Pizzerian är en amerikansk kedja, som grundades år 1990, med många pizzerior runtom i USA. Den mest kända och populära pizzerian ligger just där vid foten  av Brooklyn Bridge. Grimaldi´s Pizzeria säljer inga slice, utan enbart hela pizzor. På något sätt kommer jag att tänka på min ena arbetsgivare Kotipizza i Finland, den grundades 1987.
 

När vi gjort vår pizzabeställning, sparkades vi nästan ut ur pizzerian. Då vi skulle ha take away så hade vi inget mera att göra på insidan, där det satt matgäster som väntade på sin pizza vid bordet. 30 minuter sade kvinnan bakom disken och vi for iväg till DUMBO för att fota. DUMBO är en förkortning av Down Under the Manhattan Bridge Overpass.
 

När vi kom tillbaka efter en halvtimme var det fullt med folk utanför pizzerian, fullt också inomhus. En gubbe, som verkade som en inkastare, stod vid dörren och dirigerade. Vi bara gapade, hade aldrig sett något liknande vid någon restaurang förr. Vi fick vår pizza och började söka efter gräsmattan där vi skulle picknicka och samtidigt se på en outdoor movie.
 

Men nej, ingen filmduk hittades och Daniel fick ta fram sin telefon och söka på nätet. Och som vi gissat på förhand så hade filmen blivit inhiberad på grund av åskan. Äsch, vad trist, men det kunde vi inget åt. Som tur hade vi vår pizza i alla fall. Och som tur finns det fina vyer överallt och vi hittade en riktigt bra vy vid East River. Vi satte oss ner på en parkbänk vid Brooklynsidan av East River, åt vår pizza, täckt med mozzarella, och såg på Manhattans skyskrapor rakt framför oss, Brooklyn Bridge till höger och Frihetsgudinnan som en liten prick till vänster. Det var fint och mäktigt, bara att njuta.

Efter en bra stund på parkbänken var det igen dags att dra vidare, tillbaka till Manhattan. Daniel hade tidigare läst om en annan utebio vid Union Square så han föreslog att vi tar oss dit och ser om den är igång. Vi tog Subwayn till Union Square och gick en god stund runtomkring på området och sökte stället, men ingenting hittades. Så vi konstaterade att nu får filmen vara och vi tar närmaste Subwayn tillbaka till hotellet. Men då plötsligt hittade vi utebion! Den var bara där, i närheten av trappan ner till Subwayn. Och dessutom lyste en stor MacDonalds skylt i mörkret i närheten. Så, med lite rum i magen efter pizzan passade det bra med en M&M Flurry till efterrätt i samband med filmen. Perfekt! Filmen Grease var redan halvvägs, men vi satte oss ner på varsin plastpåse på marken, bland hundratals andra människor, och såg på filmen ända till sluttexterna. Sen, var det dags att ta sig "hem" till hotellet och låta livet utomhus på Manhattan fortsätta leva.